Aspergers syndrom/Autismspektrumtillstånd (AST) En medfött neuropsykiatrisk funktionsnedsättning Ett kommunikationsfunktionshinder                 "Det som avviker, och därmed är onormalt, måste inte nödvändigtvis vara sämre."     Hans Asperger, 1938   Bra självbiografiska böcker jag läst     Julie Dachez: Invisible Differences: A Story of Aspergers, Adulting, and Living a Life in Full Color (Seriebok: Underhållande sätt att lära om autism.) Liane Holliday Willey: Pretending to be Normal: Living with Asperger's Syndrome John Elder Robison: Look me in the eye: My life with asperger's och Be Different Jen Birch: Congratulations! It's Asperger Syndrome Susanne Schäfer: Stjärnor, Linser Och Äpplen Gunilla Gerland: En riktig människa Daniel Tammet: Född på en blå dag   Andra böcker     Temple Grandin: Thinking in pictures Dr Tony Attwood: Den kompletta guiden till Aspergers syndrom Malin Nordgren: Jag avskyr ordet normal - Vuxna med Asperger syndrom Inger Jalakas: Nördsyndromet Personligt och allmänt Hur det blir i kommunikation Som jag hört det bra beskrivet är det "mycket som skall på plats" i kommunikation, och med Aspergers syndrom/autism har man problem med att processa information. I en social situation skall man kunna ta in det den andra säger, och mimik och kroppsspråk (sådant man med AS inte har naturligt), och snabbt nog klara svara. Väldigt ofta hinner man inte få fram ett adekvat svar. Det vill hela tiden klicka i kommunikationen och bli missförstånd.   Detalj ur boken Pennteckningar. Med autism tar man in sinnesintryck mycket mera ofiltrerat, så att det ofta kan bli för mycket. Neurotypiska kan lättare stänga ute oväsentliga intryck. Det kan vara svårt för oss att kommunicera med ögonkontakt. Man kan behöva titta bort. Jag har blivit för präglat av vad Robert Jäppinen sa om vikten av ögonkontakt, så jag har förvirrat min egen kommunikation genom att tvinga mig titta folk i ögonen. Resultat: Skenbart relaterar jag, men orden går inte in. Autistiska Temple Grandin säger i en föreläsning att neurotypiska människor har flera förbindelser mellan olika områden i hjärnan. Autistiska brukar ha många förbindelser i specifika områden, men mindre förbindelser mellan områden. Därför brukar vi tendera att gå i detalj med saker, men lätt missa helheten. Den autistiska hjärnan är mera som forskares hjärnor. (Som professor Simon Baron Cohen säger brukar vetenskapsmän vara mitt i mellan normalitet och autistisk.) Folk med öga för detaljer behövs i världen. På underlänken om oseddhet på sidan om mig ger jag exempel på hur mina möten blivit och blir fel förde jag inte hänger med och tenderar att svara ja till vad man än säger till mig. Även när man säger något kränkande direkt osant. Det betyder att man kan trycka vad som helst på mig, vilkat har utnyttjats till max hela mitt liv. Och det fortsätter att ske. (Det är ingen överdrift när jag säger att mitt liv ljugits sönder. Jag gäller som allt möjligt jag aldrig varit.)     På semester i Sydtyskland. Jag hade mina Lederhossen även i skolan i Norge. Jag fick lätt höga betyg, men som typiskt var rasterna det svåra. (Se om hur jag gömde mig.) Autistiska barn sägs ofta vara "små professorer", och min mor brukade kalla mig det. Jag hade ett "intelligentare språk" (svårare ord) i mitt huvud, som jag tydligen märkt att inte kommunicerade.                               Denna teckning, från då jag var nitton, är fortfarande gjort autismtypiskt i hur jag inte skisserat helheten först, utan börjat i en punkt - vänstra ögat - och tecknat allt utifrån det. Detta var sådant det var intressant att upptäcka i testen i Aspergerutredningen 2006. (Psykologen påpekade t.ex. hur jag hade börjat med att gå i detalj i en teckningsuppgift, där neurotypiska tar helhetsbilden först.) Lite annat I en föreläsning delar Temple Grandin in Aspergare i tre grupperingar: De med "språkhjärna", som kan bli författare; de med "systemhjärna", som kan ha talang för t.ex. datorjobb, matematik eller musik; och de med "bildhjärna", som har talang för konst och design. Jag tycker jag har en kombination av "systemhjärna" och "bildhjärna". Matematik var mitt favoritämne. Jag har memorerat 707 decimaler av Pi och har konstruerat egna Sudokuvarianter. Jag spelar några instrument och gillar även musik som är komplex eller i udda takter, som t.ex. Frank Zappas. Kreativiteten har varit en tillflykt för mig enda sedan barndomen. Att ägna sig åt s.k. "specialintressen" är typiskt och stabiliserande. Min autism har sedan barndomen yttrat sig mera som det brukar hos tjejer, i att jag inte brukar reagera utåt, utan internaliserar. Jag har, som andra med autism, in absurdum fasta vanor och rutiner. Jag har typiska problem med sinnesintryck. Det blir lätt för mycket ljud, för mycket intryck - kanske medan man också har för mycket känslor. Att vara i en stor galleria är tämligen outhärdligt för mig. (Farsan hade samma problem.) Sensibilitetsstörningar yttrar sig hos mig också så att jag inte känner kroppen när jag gör mig illa. Jag skriver mera om det och problem med aktivitetsreglering här. Som många har jag lite problem med ansiktsigenkänning.                              Teckning gjort då jag var sjutton. Positiva kännetecken hos många med AS är t.ex. förmåga till stark koncentration (hyperfokus), drivförmåga och logiskt tänkande. Tony Attwood skriver att ordvitshumor är vanligt hos personer med AS, och det har ju jag. Jag har haft ett väldigt bra minne (fortfarande bra) och har ett associativt tänkande som tydligen är vanligt hos kreativa personer med AS. Människor som är kreativa eller har autism har också oftare synestesi, som innebär att hjärnan kopplar ihop olika sinnen, så att t.ex. bokstäver och siffror kan ha färg, som det är för mig. Daniel Tammet, som är savant, skriver om synestesi, och annat om hjärnfunktioner, i boken Embracing the wide sky. En sida om min synestesi. Det är större skillnad mellan människor med autism än mellan "vanliga människor". De typiska svårigheterna (och styrkorna) yttrar sig individuellt väldigt olika. Man uppfyller diagnoskriterierna olika. Att få och behålla vänner är allmänt svårt när man har AS. De flesta av mina kontakter har brutits av samma skäl: Krocken mellan den jag är och den man haft mig till, och krocken mellan min verkliga situation och situationen man trott jag haft/har, har blivit för brutal. Jag har utgett en dikttrilogi på eget förlag. Här är några stycken om Aspergers syndrom ur boken Spelar ingen roll (Text från 2007): "...50 – 90% av allt som förmedlas i möten mellan människor har att göra med mimik och kroppsspråk. Vanligtvis lär sig människor detta omedvetet från barnsben. Sedan man med autism aldrig lärt det, uppstår ständigt missförstånd och orättvisa situationer. Frustrationen över det har följt mig hela livet. [Milt sagt...] De signaler jag själv skickar kan ofta vara helt missvisande. Om någon ställer mig en fråga där ett förväntat 'ja' finns inbakat, ramlar det lätt ett 'ja' ur min mun, även om det personen säger är direkt fel...   Jag gjorde allt möjligt kreativt som barn. Tyvärr finns nästan inget kvar, men jag kan lista lite. Förutom att teckna mycket gjorde jag t.ex. också: Flaskskepp, trugor, en kälke, indianmockasiner, flera textila saker, ristade motiv på färgade ägg, ett armborst och en "träbok" med en samling av trädsorter. Jag började teckna av veteranbilar - mera och mera skickligt - och hade teckningarna i en pärm. Annars ritade jag mycket djur och natur. Den naturtrogna revolverreliefen under gjorde jag då jag var sexton. (Den är bara sparat förde den låg på sommarstugan.) På baksidan står årtalet, fortfarande med romertal...           Under är en ask jag dekorerat och haft till min myntsamling. Jag var elva år. En granne hade en samling med exotiska pipor. Jag var till dem och tecknade av piporna, och de gav mig några mynt varje gång. Skrift: TAB och MCMLXXVI. Så obegripliga som möjligt gotiska bokstäver, och romertal. Jag kultiverade dels min annorlundahet. [Det är överhuvudtaget väldigt lätt att trycka osanningar på mig. Jag tenderar, som sagt, att svara ha och ja på vad man än säger till mig. Ofta utan att förstå vad den andra egentligen säger. Och även om jag förstår förmår jag vanligen inte korrigera. I boken ger jag sen två allvarliga såna exempel, som finns att läsa på översta länken här. Det är många som sprider lögner om mig på nätet. Även i Aspergerkretsar. Jag har skrivit om det i andra böcker.] Vidare ur boken: ... "...Människor med Asperger brukar ha svårt – i mitt fall omöjligt - för att ljuga och förställa sig. [P.S. Jag har inte omöjligt för att förställa mig, men jag får t.ex. problem om jag är tvungen säga en vit lögn.] (Vi är ofta, som Christoffer Gillberg beskriver, "patologiska sanningssägare".) Att man sätter rättvisa mycket högt, är också ett utmärkande drag. Just detta ökar brutaliteten i att inte bli trott och i stället ständigt bli misstänkliggjort. Två citat från Frank Kleins hemsida, Autistic Advocacy: '...NTs often have a hard time figuring out what an aspie means, simply because he  (the NT) is not accustomed to interpreting the words completely at face value. They often refuse to believe that there is no hidden meaning...' (NT=Neurotypisk - en term myntat av Asperger-personligheter, "aspies", om "normala" människor.) [Psykiatrin har 1994 - 2004 inbillat sig att jag dolt något, när jag för det första inte haft nåt att dölja, och dessutom varit vidöppen på ett sätt som inte är normalt. De har förvrängt allt möjligt i journalerna. Jag anmälde några saker och fick rätt från socialstyrelsen, så att lite av det strukits.] '....The aspie mind by nature abhors inaccuracy and imprecision, and dishonesty and deception do not come naturally....' [Det stämmer i varje fall på mig. Video om det på engelska. Som Dr Naoisé O'Reilly beskriver har jag haft den starka rättskänslan sen barndomen, och inte bara gällande mig själv.] Om omgivningens attityder och bemötande skriver Inger Jalakas: "Få personer med funktionshinder slipper undan. Kränkande bemötande från människor man möter tillhör vardagen. Somliga är nedlåtande, andra är ömkande, en del är rent av elaka. Dessa erfarenheter gäller inte minst de som lever med ett dolt funktionshinder som Aspergers syndrom. Orsaken är i de allra flesta fall okunskap. Man kanske vill väl men vet inte hur man ska bete sig. Man kanske är rädd för det man inte känner till. Eller också är man en trångsynt typ som har fördomar om allt som är annorlunda. Därför är information om funktionshindren så viktigt. Kunskap är det bästa vapnet mot rädsla och fördomar…” (Slut på text.) Doktor Tony Attwood och Carol Gray har föreslagit en omdefiniering av Asperger syndrom utifrån karaktäristiska starka sidor: 'Om man slutar tänka på "diagnos", och istället tänker "upptäckt", vilka förändringar skulle då kunna inträffa?' Läs Aspie-kriterierna Bilden bredvid, som jag gjorde då jag var 19, uttrycker upplevelsen av en manipulativ omgivning som drog i mig. Se större. Två stycken ur boken Out of This World på min WordPress-sida: Tidiga stigmabilder ("livsbilder). Krisen. Konstfack och Högskolan i Karlstad. Och: Från uppväxten: Autism, kärlek till naturen och tro.                      Då hjärnan bildar som mest synapser var det bl.a. sånt jag gillade hålla på med. Jag håller på nu som då och gör fortfarande annorlunda/originella saker.     Mina tre senaste böcker med pennteckningar och drömmar:    Ur förordet: Jag var väldigt inkapslad i min autism i barndomen. Den jag var kände jag att bara kom till uttryck i naturen och i min livliga kreativitet.         Några citat jag samlat Dr. Tony Attwood: "Vi behöver personer med Aspergers syndrom för att få nya perspektiv på morgondagens problem." Ett citat som jag känner igen mig i, ur Tony Attwoods bok, Den kompletta guiden till Aspergers syndrom: "...Personer kan också känna ilska över att det tagit så lång tid att få rätt diagnos och att "systemet" feltolkat signalerna i många år. Man kan känna förtvivlan över att livet kunde ha varit mycket enklare om diagnosen hade ställts långt tidigare. En annan känslomässig reaktion kan vara sorg över allt lidande det medfört att försöka vara socialt lyckad och över åren som präglats av en känsla av att vara missförstådd, otillräcklig och avvisad..." "Autismpionjären" Uta Frith har skrivit om Hans Asperger: "...Som klassicist var han tveklöst influerad av Senecas berömda ord: 'Det har aldrig funnits något stort geni utan en smula galenskap'. Trots att detta skrevs för nästan två tusen år sedan, är det inte förrän nu vi överväger om galenskapen i fråga kanske pekar på autism..."  Ur Malin Nordgrens bok, Jag avskyr ordet normal - Vuxna med Asperger syndrom: "...Den danske vetenskapsjournalisten Tor Nörretranders ser kreativiteten som en form för autism, eftersom det handlar om en frikoppling av "medvetandet". I de kreativa ögonblicken rör man sig bort från det gemensamt givna, och låter träffas av upplevelser och tillstånd som ligger utanför de socialt överenskomna koderna...." Ur samma bok: "Psykopaten är den sociala akrobatikens lysande soloartist, oöverträffad manipulatör, men utan kontakt med samhällets hedersbegrepp. Aspergerpersonligheten däremot är obrottsligt lojal mot sina ideal och väljer hellre att gå sina egna vägar än att anpassa sig. Olle Hollerz tycker att båda personlighetstyperna behövs i samhället. 'Kanske är det så att såväl staters som företags fortlevnad hänger på hur väl man lyckas förena dessa motsatta karaktärer. Det kristna Europa hade sin geniala lösning på denna motsättning; Aspergerindividernas begåvning togs tillvara i kloster, medan psykopaterna sändes ut i världen på korståg eller upptäcktsresor.'" Från autismforum.se: "Normal begåvning kan öka sårbarheten Personer som har låg självkänsla har större risk att drabbas av depression. Och det verkar som om begåvningsnivån och funktionsförmågan hos personer med autism eller Aspergers syndrom påverkar deras självbild. Ju högre funktionsförmåga och förmåga att förstå och samspela med andra, desto lägre verkar självkänslan bli...." Tony Attwood i en intervju på YouTube (Fortfarande sant?): "Psychiatric clinics and hospitals do more harm than good for those with autism and Asperger's." Ett citat om sen diagnos, som stämt för mig. Ur Jen Birch's bok: ”...For an Asperger adult to get a late diagnosis, it follows that his or her parents are in an older age group - which can mean that they are too old, too conservative in their ideas, to accept the news. As they have grown old with their ”Johnny” always having been this way, they are not always able to accept that Johnny is this way because of a developmental disorder, a neurological condition, and they may simply not want to know. Such a situation is, of coarse, a sad and a difficult one for the Asperger adult....” Doktor Tim Wahlberg säger i en intervju: "One of the things I’ve learned from what I do is: Personality comes first. – With all the kids that I see, whether they’re on the spectrum or not. Personality comes first, diagnosis comes second." Sedan talar han om hur det t.ex. är många med autism som är introverta - stereotypiskt - och inte vill interagera. "Det är hälften av de jag ser. Den andra hälften är extrovert. Den andra hälften vill vara med andra människor." Sedan säger han (som jag också minns det): "At about three years of age kids start to really pay attention to the other kids around them. - The social environment. I think that with individuals on the spectrum, if they’re overwhelmed by the environment, they’re trying to tune it out. They’re trying to manage it, as opposed to taking it in. So I think they’re kind of heading in the opposite direction." Se hur jag "tuned it out" i skolan. Från Jim Sinclair's Web Site: "...Besides, even though non-autistic people may hate or fear or pity us for being different, I think they really need us to be just the way we are. We're the ones who notice that the emperor isn't wearing any clothes..." Från samma hemsida: ”...If professionals are to be more helpful than casual friends, they should be more objective than lay people, more willing to explain, less eager to jump to conclusions, more open to questioning their own beliefs. Assumptions about emotions cause the most impenetrable barriers to understanding, the most devastating damage to relationships, the most harmful interventions, the most irreversible oversights... [...] ...The results of these assumptions are often subtle, but they’re pervasive and pernicious: I am not taken seriously.  My credibility is suspect. My understanding of myself is not considered to be valid, and my perceptions of events are not considered to be based in reality.  My rationality is questioned because, regardless of intellect, I still appear odd.....”   Kända personer med autism Nobelpristagaren i ekonomi, Vernon Smith har AS. Andra kända personer som uttalad har AS/autism är skådespelarna Daryl Hannah och Dan Aykroyd, sångerskan Susan Boyle (TV-klipp), rockmusikern Gary Numan och Greta Thunberg. Se Inspirational People With Autism and Asperger Syndrom. Många vetenskapsmän och konstnärer tros ha haft autism. H C Andersen brukar nämnas. Albert Einstein skulle, p.g.a. sin sena språkutveckling, enligt dagens kriterier kanske ha fått diagnosen högfungerande autism. Isaac Newton, Tesla och konstnärer som Van Gogh och Michelangelo brukar också nämnas.     Länkar          Autism & Aspergerförbundet     Riksförbundet Attention:  ADHD, AS, Tourettes, OCD. TED: Faith Jedge: What I've learned from my autistic brothers "The pursuit of normality is the ultimate sacrifice of potential."      Rosie King: How autism freed me to be myself “People are so afraid of variety that they try to fit everything into a tiny little box with a specific label.” [Livet igenom helt fel etiketter för mig. En enda person har sett mig någorlunda som jag är.] Min YouTube-kanal. Memorera Pi, halvtama kajor, "lillypads", spellistor med musik och annat. Min mobilanpassade hemsida: www.outofthisworld.design "Böcker, teckningar och fri fantasi"   Jag har börjat göra läderdekorsaker, som den bredvid. Med det känns det ännu mera som att jag kreativt håller på precis som i barndomen. Torger Berstad | www.lanterna.nu