Kan människan tillåta?
Text från 1961 om atomexperiment, som Robert delade ut 10
000 ex. av. Den är tryckt på fint papper. Jag har renskrivit det på nästa
sida. [Under.]
Se Roberts beskrivning i översiktstexten på sidan 47! På kopian jag
skannat in har han, till någon, under skrivit till:
P.S. Texten är från 1961 - i nov. månad 61 fick sv.
Statsminister Tage Erlander det första blad. Med text ovan – kl. 7 en
lördag morgon, och söndag dagen därpå kl. 11 fick den dåvarande Förenta
Staternas amb. i Sverige – Sovjetunionens amb. fick texten samma dag kl.
12.30 - och under veckan som följde delade jag ut på Stockholms gator 10
000 ex personligen - - 10 000 gånger sträckte handen och varje gång endast
mot en annan utsträckt hand –
10 000 – läste på platsen – gatan – nickade välvilligt, vikte papperet.
Män stoppade i inre ficka, kvinnor i handväska. 7 eller 8 som slängdes –
någon riven – efter de läste en eller två rader (dessa har jag kvar som
TALANDE spår) - - en vecka efter min Stockholmsvisit – i OSLO freds
Nobelpristagaren LUTULI fick med sig det sista bladet till SYDAFRIKA.
Texten:
Att man i samband med atomexperiment fortfarande talar om
experiment även i megatonstyrka? Efter Hiroshima är detta ett missbruk av
termen. Ett experiment innebär att den experimenterande vet vad han
experimenterar med. Ett experiment är ett försök med något givet, inom
vissa, bestämda gränser. Den experimenterande söker ett svar på frågan hur
något sker, men vet var och inom vilket fält detta något skall ske och kan
behärska, begränsa dess följder. Ett experiment är en isolerad händelse
och dess undersökningsobjekt är materien.
Atomexperiment har sprängt denna definition. Det begränsar sig inte till
lagar som gäller den döda materien utan ingriper i skeenden vars lagar
bestämmer det levande, livet, människan. Dess följder är oöverskådliga.
Här experimenterar människan av i dag med kommande, ofödda släkten.
Våldför sig på livets grundvalar. Är hon medveten, tar hon hela skulden på
sig. Inte bara kollektivt utan individuellt. Var och en som inte öppet tar
avstånd från dessa ”experiment” eller som passivt medverkar i denna
hittills oöverträffade mordaktion, blir medskyldig. Hur kan då den
enskilda människan frita sig från denna skuld? Endast genom att öppet
uttala sitt bestämda Nej! till själva mentaliteten bakom all
aggression, i alla dess former.
Robert Jäppinen
|
JA med tvivel = samma
som lögn
NEJ med tvivel = samma
som lögn
JA utan tvivel = sanning
Nej utan tvivel = sanning
JA med tvivel = ej medveten
NEJ med tvivel = ej medveten
JA utan tvivel = medveten
NEJ utan tvivel = medveten
|
är människan medveten
talar hon sanning på alla språk i alla former
Är människan ej medveten,
kan hon ej tala sanning, tar hon ej heller någon skuld på sig.
Sanning är enhet = JA och
NEJ
om jag talar så skall jag
ej påstå att det är sant om jag tvivlar |
